Den här artikeln är ett gästinlägg. Åsikterna i texten är skribentens personliga och står inte för gymnasiesärskola.se och representerar inte organisationen, skolan eller företaget skribenten tillhör.
Ordet utvecklingsstörning är ett ord som håller oss tillbaka i ett system där det finns en normalitet och en icke normalitet. Ordet är aktuellt och vedertaget av såväl brukare som organisationer som tex. FUB. Ordet används också av svenska myndigheter såsom skolverket. Ordet är välkänt och spritt vilket gör att missuppfattningar minimeras. Men ordet är problematiskt. Ordet är problematiskt eftersom det får oss att fokusera på vad eleverna inte kan mer än att fokusera på vad de kan. Som rektor tycker jag mig att ordet i sig kan bibehålla ett system där vi hellre tänker delar istället för helhet. Ordet gör att vi låter utvecklingsstörningen identifiera någon som är så mycket mer. Vi borde kunna få in ett bredare perspektiv än normal och utvecklingsstörd och därav att jag föredrar ett ord som funktionsvariation. För mig handlar det mer om att ordet utvecklingsstörning i sig bibehåller vårt sätt att se på verksamheter. Att byta ut ordet utvecklingsstörd mot funktionsvariation har väldigt liten betydelse om man inte samtidigt kan se över det system som vi använder oss av idag och där man är beroende av att det står i ett papper att man har diagnosen utvecklingsstörning.
Vi gillar när saker, situationer eller människor kan ses ur ett svart/vitt perspektiv. Det gör det enkelt och bekvämt och vi kan lättare landa i att vi har rätt eller fel. Det är väl också en av orsakerna till att vi, ända sedan de utvecklades för över ett sekel sedan, älskat intelligenstesterna och också använder de flitigt. Vi kan hänvisa till något specifikt om varför något är just på det viset och var det egentligen hör hemma. Men det var då och det var med en tro på att intelligensen var en stor faktor i hos oss. I dag är det Howard Gardner och hans teorier om multipla intelligenser som de flesta av oss ser framför oss när vi tänker på intelligens. Inte det tidigare, antagligen orättvisa sättet, som en enda stor faktor utan just samverkan mellan flera olika slags intelligenser som det handlar om. Människan är en komplicerad varelse och om det nu är så nödvändigtvis att sätta etikett och särskilja någon så ska det vara komplicerat. Vi har alla fysiska, psykiska och kognitiva funktionsuppsättningar och precis som det är komplicerat med intelligenser och hur vi använder oss av dem, är det likadant med kombinationerna av dessa uppsättningar. Att använda sig av ordet funktionsvariation kan utifrån definitionen användas på alla människor eftersom vi alla varierar i våra funktioner. En del har bättre hörsel och en del bättre minne, en del bättre matematisk förståelse och en del är bättre på det atletiska.
Det handlar om attityder och det handlar om värderingar, det handlar om människovärde och det handlar om att bli behandlad med respekt och inte bli kränkt. Om man frågar eleverna själva vill de absolut inte kännas vid utvecklingsstörd.
Om vi vill göra detta till en språklig fråga så är det enkelt, ta bort ordet utvecklingsstörning. Det har sitt värde i det system vi har i dag och endast där, dessutom är det föråldrat och det är kränkande. Det är inget som man vill bli identifierad med. Om frågan är mer än rent språkligt så måste vi ändra i systemet så att vi kan hantera att vi är olika och har olika variationer. Vi måste kunna få tillgång till stöd och resurser utifrån behov.
Johan Östlund
Rektor i Mariestad för anpassad grund- och gymnasiesärskola och särskild utbildning för vuxna
